keskiviikko 24. syyskuuta 2014

The beginning is always the hardest

Hej :)
Nu håller dag tre i Cádiz på att ta slut. Vet inte riktigt vad jag tycker för tillfället. Längtar hem något otroligt och har gråtit 90% av tiden jag varit vaken. Var igår i skolan och alla var jätte trevliga (fast typ ingen talar engelska). Har idag speciellt haft en jätte jobbig dag. Men talade i telefon med både mamma och pappa och skypeade med mamma. Det fick mig att må lite bättre och att kämpa på. Har även talat mycket med min host-mamma, min host-syster och med fina M. För tillfället mår jag lite bättre, men det är fortfarande jätte svårt. Fick dock massor med saker fixade idag (spec gällande skolan) så det känns lite lättare. Är SÅ glad över att ha så fina människor runt omkring mej som alltid är villiga att hjälpa, min familj hemma, min familj här, andra utbyteselever här (spec M), min LC och min organisation. Skulle inte kunna be om bättre människor. Och staden. Jag är helt speachless. Den är SÅ vacker. Och stranden, wow. Ja tror nog att då spanskan börjar flyta bättre (den flyter ovanligt bra redan nu xD) och hemlängtan blir lite mindre, kommer jag att upptäcka hur fint allt det här är och hur tur jag har haft. Men i väntan på den dagen.

Och en liten note till mina fina vänner i Finland. Som sagt så längtar jag hem helt massor och har det jätte svårt för tillfället, så om ni kunde minimera whatsapps och snapchats för den här veckan. Nästa vecka kan ni uppdatera mej igen om allt och så, men för tillfället så hjälper det inte hemlängtan att jag varje dag får snaps och sms från er. Ni är helt bäst, men för tillfället är det bara svårare om jag är helt fast i er. Så vi hörs på måndagen med er, tack<3

Men ha en bra vecka peepz!

-J


Ei kommentteja:

Lähetä kommentti